Ett år efter dagen före då mitt liv förändrades för alltid

För ett år sedan visste jag ingenting. Dagen innan den vackraste varelsen jag någonsin mött föddes.

Idag vet jag ännu mindre. I alla fall känns det så ibland. Andra dagar vet jag allt. Jag är proffs.

Dagen innan en villkorslös kärlekshistoria började (nja, den hade väl tjuvstartat lite) hade jag ingen aning om hur jag skulle natta mitt barn, ge det trygghet, få det att skratta. Får hon tillräckligt med mat? För mycket? En tröja till? Överstimulans? Hur blir jag en bra mamma till mitt barn? Kommer jag att älska henne så mycket som man ska älska sitt barn? Kommer hon älska mig?

Nu, ett år efter dagen före jag förälskade mig i Emma, ligger jag nyvaken i sängen med en sjungande, skrattande, gosande liten lintott på min arm, och jag vet att jag i alla fall har gjort det mesta rätt. Ibland rullar hon över till pappa som ligger bredvid oss för en kram och en puss. Jag är en bra mamma till E. Hon somnar oftast bra i sin säng efter kvällsvällingen. Hon har överlevt både en bister vinter och en böljande varm sommar. Vikt och längd ligger fint på kurvan. Hon är trygg. Men nu är det andra tankar och funderingar som dyker upp i huvudet. Hur ska det gå på dagis? Kommer hon att bli mobbad i skolan? Eller mobbare? Hur ska jag hålla henne borta dåliga killar och tjejer som vill lura i mitt stackars oskyldiga barn droger? Tänk om hon leker i parken och en dåre kommer farande i full fart med en moped och kör på henne. Hur ska jag lyckas intala henne att  hon visst  behöver gå klart skolan även om hon ska bli tennisproffs och tjäna miljoner? Mycket av det som jag inte visste för ett år sedan har klarnat. Men ju mer jag vet om hur det är att vara mamma, ju mer inser jag att jag inte vet. En sak vet jag i alla fall helt säkert: Emma älskar mig, och jag, jag skulle ge mitt liv för henne.

Semester

Som ni kanske har märkt har jag varit väldigt dålig på att blogga på sista tiden. Det är för att jag har fullt upp med att njuta av att vara ledig tillsammans med Johan och Emma. Vi tillbringar dagarna ute i solen, på en picknickfilt i någon park, på promenad, eller kanske på utflykt till någon mysig stad i närheten. Kvällarna återfinns vi på vår underbara altanen med grill och vänner, eller i soffan framför fotbolls-vm. Snart ger vi oss av på semester till stugan i Småland och till vänner i Varberg.

Det här känns helt fantastiskt. Två månader ledigt med min goa familj. Det bästa av allt: sommaren har bara börjat. Och som den har börjat sen! Konstant sol sen Johan slutade jobba för en vecka sedan. En tripp till Sigtuna med Emmas kompis och hans pappa. Parklek. Promenad in till stan med lunch på Mälarpaviljongen där man fick en öl till maten. Spontangrillningar med vänner. Midsommarfirande i Alsike.

Så jag hoppas ni har förståelse för att jag prioriterar att njuta av det här före att sitta framför datorn och blogga om det just nu. Men jag ska inte sluta helt. Jag lovar. Jag tar bara lite semester.

Midsommar

Midsommar i Alsike, utanför Knivsta, utanför Uppsala. Sillunch med västerbottenpaj, skagenpaj, nubbesallad, OP. Sol, sol, sol.

Och så sill så klart. 

Helan går. 

Femkamp. 

Lägga Bamsepussel på kortast tid. Inte sänka glaset. Bilplanka. Skjuta spikförsedda öronproppar på älg genom plaströr. Flytta smörpapper med hjälp av sugrör.

Goda sommardrinkar. 

Svenska jordgubbar. 

Promenad i villakvarteren. 

Grill. Färskpotatissallad. Sällskapsspel. 

Vänner. 

Minnen. 

Nostalgi.

Step by step, ooh baby

Ett litet steg för Emma. Ett stort steg för mig. Efter fyra månaders knatande runt bord, soffor, fotpallar, ben, med gåvagn, dockvagn, lekkundvagn och handhållande vågade min lilla dotter äntligen släppa taget och gå själv. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan Johan och mig. Jag är så otroligt stolt över min bebis!!!(Måste sluta kalla henne bebis, hon går ju nu...) 

Strax efter släpper hon handen...

Njuta, njuta, njuta

Njuta är mitt ledord just nu. 

Jag njuter av solen och värmen. 

Jag njuter av att sommaren precis har börjat. 

Jag njuter av min fina dotter som lär sig nya saker varje dag. 

Njuter av att fortfarande ha några månader mammaledighet kvar. 

Njuter av att hitta på roliga saker om dagarna. 

Njuter av att göra det tillsammans med mina nya underbara vänner som jag träffade för att de råkade vara gravida samtidigt som jag. 

Jag njuter av vår fina uteplats med kvällssol. 

Jag njuter av att få en ensam stund på denna fina uteplats med kvällssol med en bok och en skål popcorn. 

Jag njuter av att när jag vaknar imorgon kommer mannen i mitt liv ligga bredvid mig och sussa.

Jag njuter av att tillåta mig själv att njuta.

 

Fynd!

Jag smet in på Stadsmissionen under min promenad idag. Där hittade jag dessa fina selterglas från Rune Tennesmed. Jag älskar dem. De påminner så mycket om pappa. Han och mamma gillade den här serien. Och jag också. Mamma har vitvinsglas, vinprovarglas och selterglas till en hel bjudning. Om jag får bestämma dukar vi med dem när vi är i Kalmar. Eftersom jag har köpt glasen i present till dem många gånger vet jag att 40:- styck var fynd.

4H: gamla och nya minnen

Ibland dyker det upp grejer i huvudet från när man var barn. Saker som berörde en ganska mycket just då, men som man sen inte har tänkt på på många många år. Igår poppade en sån sak upp. 

Jag och två av de fina mammorna tog med barnen till 4H-gården i Akalla. Vi packade ner picknickfilt, lunch, kaffe, bullar och jordgubbar och åkte till blåa linjens ändstation. Jag hade aldrig varit där innan, men det var jättefint så det var definitivt inte mitt sista besök. Barnen gungade och lekte i sanden en stund innan vi bredde ut våra filtar i gröngräset. Emma sov. Vi åt lunch, lekte på filtarna och i det gröna och njöt av livet. Barnen vräkte i sig jordgubbar fläckade ner sig själva, sina mammor och allt som kom i deras väg. En underbart härlig dag i solen! Brottningsmatcher, såpbubblor och brunbrända mammor.

När vi sen var på väg hemåt igen slog det mig. När jag var i tioårsåldern (kan ha varit allt mellan 7 och 13 år egentligen) hade vi ett "sommar-4H" i samhället där jag är uppväxt. Jag var ofta där och matade djuren och lekte med kaniner och getter. Eftersom jag var där hela dagar ibland kände man djuren ganska väl och kunde se skillnad på de olika fåren och visste vilket som hette vad. Djuren kom från stora 4H-gården på Skälby. En natt var det någon idiot som hade begett sig till Skälby och dödat massa av djuren som hade varit på vårt "sommar-4H". Det var barbariska övergrepp som hade skett på de stackars djuren. Bland annat hade de stuckit en påle genom mitt favorit-får. Jag minns att jag var jätteledsen och tyckte det var jobbigt att gå till Skälby ett tag efter det. Igår, ca 20 år senare, dök detta undanträngda minne upp i mitt huvud igen. Vad finns det för sjuka människor egentligen som gör något sånt? Blä, vi stoppar tillbaka det minnet av 4H och minns gårdagen istället.