Fredag kväll. Första kvällen vi båda skulle vara borta från Emma samtidigt. Jag skakade när jag körde till Skanstull efter att ha lämnat Emma hos kusinerna. Johan var redan på plats på Thaibåten när jag kom, och det var något märkligt över den där situationen. De första sekunderna, när jag hade fått en hejpuss, och jag tog av mig kappan och satte mig mittemot honom. Det var bara vi. Inga andra människor i hela världen. Ingen Emma. Efter bara en liten stund kom världen tillbaka och jag insåg att det här är mitt nya liv. Det går inte många sekunder utan att Emma upptar mina tankar.
Våra vänner droppade in efter ett tag och det var underbart att sitta och äta en fantastisk god paneng gai utan att behöva slänga i sig maten snabbt ifall Emma skulle kräva uppmärksamhet just då.
Winnerbäck-konserten var fantastisk! Tyvärr såg man inte så bra uppe på balkongen, det var lite för mycket folk, men det var grymt i alla fall. Torsdagens konsert blev inställd pga sjukdom i bandet, men keyboardisten hade återhämtat sig och han har nog aldrig tidigare fått sånna ovationer som när han blev presenterad av Lasse. Och jag var så stolt över mig själv. Det var bara vid ett tillfälle som jag var tvungen att ta fram mobilen och titta på lite kort av lilltjejen för jag saknade henne så mycket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar