Sjukstuga

Låg vaken många timmar i natt för att se så dottern andades. Vi har blivit förkylda båda två och det låter så ansträngt när hon andas. Rädd att hon inte ska få luft. Jag har testat med koksaltdroppar och nässug och Emma blir jättearg på mig varje gång den där sugen kommer fram. Stackars liten. Och stackars mig! Jag har feber och ont i kroppen och har inte sovit så mycket i natt. Det slog mig plötsligt att nu är jag inte lilla tjejen som kan vara ynklig när hon är sjuk. Jag kan inte krypa upp i mammas famn och få känna mig liten och få massa "tyck synd". Nu är det jag som ska ta hand om istället. Nu är det jag som tar Emma i min famn och ger henne massa kramar. Och det gör så ont i hjärtat att se hennes glansiga ögon och höra hennes ansträngda andning.
Även om jag inte är den lilla tjejen som kan vara ynklig och krypa upp i mammas famn längre så hoppas jag i alla fall att Johan tycker lite synd om mig och köper med sig glass hem till mig efter jobbet... Gärna med kolarippel eller nougat...