Stopp, stopp, stopp!

Nu tycker jag vi tar och stannar tiden lite va?! Vad hände?! Det är idag 6 månader sedan Emma föddes. 6 månader! Ett halvår! Min lilla lilla bebis har blivit min lite större bebis! Det där knyttet som så nyligen var så skört och bara åt och sov har nu blivit en människa, om än en väldigt liten människa. Första tiden kunde man kämpa i timmar för att få se öppna ögon. Nu kämpar man ibland lika länge för att de ska stängas. Hon sitter själv, tar sig målmedvetet från plats A till leksak B, skrattar, busar och kan sysselsätta sig själv i "längre" perioder. Hon vill sitta i sin matstol och ha koll på läget. Hon vill vara med där det händer. Jag trodde jag skulle sakna den allra första tiden mer än jag gör, men jag njuter av varje dag med henne och det är verkligen en ynnest att få vara hemma och se alla framsteg och bara vara mamma. Jag njuter självklart också av att ibland få gå till ICA själv, träffa vänner själv, slänga soporna själv, utan barnvagn, utan Emma, och få sakna henne en stund. Jag vill vara kvar just här, just nu och bara njuta länge länge till. Så snälla nu tar vi och stoppar tiden ett tag va?!