Jag satt på en lunchdejt med mina kära vänner, och då slog det mig (för säkert hundrade gången, men jag glömmer så lätt): Ta vara på nuet! När jag och Johan bestämde oss för att försöka bli gravida längtade man sååå tills man skulle få det där positiva beskedet. När det kom var man så ivrig på att det skulle synas på magen. Och så kom den lilla bulan, och man kunde knappt bärga sig till den var lite större så man såg gravid ut istället för bara småfet som man hade ätit lite för många glassar på sista tiden... Och ultraljudet, det var ju jättelångt fram i tiden! Och varför skulle det vara så länge mellan varje besök hos barnmorskan, tänk om något hände med det lilla livet där inne...
Så fick man den där fina gravidmagen och man mådde så bra och kände sig rätt så pigg, och kylskåpet pryddes av de små fotona på Mini i magen. Var man nöjd då? Nä då, icke. Vid den tiden hade man glömt att man längtade efter de där sakerna och nu var det nedräkning till ledigheten som aldrig ville komma och ska det verkligen vara nödvändigt att springa till barnmorskan var och varannan vecka? Och framför allt: När kommer bebisen??? Men då insåg jag alltså när jag satt och åt en god Meze-lunch med tre underbara vänner som jag känner från gymnasietiden att nuet är inte så dumt ändå! Jag lärde känna de här tre tjejerna för ca 12 år sedan i en annan tid, en annan värld, en annan stad: Kalmar. Nu bor vi alla i Stockholm och träffas rätt så ofta. De skulle tillbaka till jobbet efter lunchen, men det skulle inte jag! Jag har inga planer, och kan egentligen ta mig för vad jag vill. Jag är gravid i 39:e veckan och mår bra. Lite tung och mindre rörlig än tidigare så klart, men jag har inte ont, har inte mått illa under hela tiden. Tror att jag har varit relativt enkel att ha att göra med då jag inte haft så jättemycket humörssvängningar. Jag väntar barn med mannen i mitt liv som också längtar efter att Mini ska komma vilken kan ske när som nu. Nuet är inte så dumt i alla fall! Jag har alltså insett att jag ska försöka bli lite bättre på att stanna upp och njuta av NU, för jag har längtat efter NU tidigare. NU kommer aldrig tillbaka, så då är det ju dumt att slösa bort NU med att längta efter SEN. (Johan, det här får du inte använda mot mig. Jag är gravid så jag kan inte hjälpa om mitt humör ändras till ikväll...)
Så fick man den där fina gravidmagen och man mådde så bra och kände sig rätt så pigg, och kylskåpet pryddes av de små fotona på Mini i magen. Var man nöjd då? Nä då, icke. Vid den tiden hade man glömt att man längtade efter de där sakerna och nu var det nedräkning till ledigheten som aldrig ville komma och ska det verkligen vara nödvändigt att springa till barnmorskan var och varannan vecka? Och framför allt: När kommer bebisen??? Men då insåg jag alltså när jag satt och åt en god Meze-lunch med tre underbara vänner som jag känner från gymnasietiden att nuet är inte så dumt ändå! Jag lärde känna de här tre tjejerna för ca 12 år sedan i en annan tid, en annan värld, en annan stad: Kalmar. Nu bor vi alla i Stockholm och träffas rätt så ofta. De skulle tillbaka till jobbet efter lunchen, men det skulle inte jag! Jag har inga planer, och kan egentligen ta mig för vad jag vill. Jag är gravid i 39:e veckan och mår bra. Lite tung och mindre rörlig än tidigare så klart, men jag har inte ont, har inte mått illa under hela tiden. Tror att jag har varit relativt enkel att ha att göra med då jag inte haft så jättemycket humörssvängningar. Jag väntar barn med mannen i mitt liv som också längtar efter att Mini ska komma vilken kan ske när som nu. Nuet är inte så dumt i alla fall! Jag har alltså insett att jag ska försöka bli lite bättre på att stanna upp och njuta av NU, för jag har längtat efter NU tidigare. NU kommer aldrig tillbaka, så då är det ju dumt att slösa bort NU med att längta efter SEN. (Johan, det här får du inte använda mot mig. Jag är gravid så jag kan inte hjälpa om mitt humör ändras till ikväll...)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar