I går var jag kulturell! Bror frågade om jag ville följa med familjen på Naturhistoriska museet, och eftersom jag inte har varit där vad jag kommer ihåg så gjorde jag så. Jag mötte upp dem där och när V kom springande och slängde sig runt benen som han brukar göra så såg jag honom inte. Min mage är alltså så stor nu så en ett och ett halvt-åring kan gömma sig under den... E ville visa mig alla stora skelett, så hon tog min hand och satte fart tillbaka genom museet och visade stolt upp dinosaurierna. E och V for runt bland uppstoppade djur och gigantiska kroppsdelar och hade jättekul. V pekade och utbrast "ka ka" lika glatt varje gång han såg en fågel (i ett rum med 6 montrar á 10-15 fåglar blir det ganska mycket pekande och "ka ka"-ande). Vet inte om han försökte säga kakadua eller kattuggla eller om han helt enkelt inte ser skillnad på en knölsvan och en dubbelbeckasin men har förstått att båda är fågelarter. Det är alltid lika underbart att träffa de små liven (eftersom man kan lämna tillbaka dem till föräldrarna när de blir trötta och kinkiga).
Efter att ha stigit upp relativt tidigt i morse åkte jag och Johan ut till Ursvik för att promenera. Jag var stolt över mig själv när vi kom tillbaka efter 5 kilometer i den kuperade slingan. Man har inte så höga krav på sig själv gällande motion när man är höggravid...
Nu har Johan äntligen semester! Vi firade in det med grillning på altanen igår. Alltid lika gott med helgrillad fläskfilé och sparris. Smarre! Förhoppningsvis kommer Mini snart så Johan får vara hemma med honom/henne så länge som möjligt. Men men, inget man kan styra över. Får ta en promenad om dagen i backarna så borde det väl snart sätta igång...
Efter att ha stigit upp relativt tidigt i morse åkte jag och Johan ut till Ursvik för att promenera. Jag var stolt över mig själv när vi kom tillbaka efter 5 kilometer i den kuperade slingan. Man har inte så höga krav på sig själv gällande motion när man är höggravid...
Nu har Johan äntligen semester! Vi firade in det med grillning på altanen igår. Alltid lika gott med helgrillad fläskfilé och sparris. Smarre! Förhoppningsvis kommer Mini snart så Johan får vara hemma med honom/henne så länge som möjligt. Men men, inget man kan styra över. Får ta en promenad om dagen i backarna så borde det väl snart sätta igång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar